På Lilla Nygatan 5 i Gamla Stan stängde en Michelin-restaurang 2010. Lokalerna fick nya namn och nya koncept under åren som följde — Djuret, The Burgundy, Flickan — men källaren fylldes på. Varje år. Utan att någon visste när den skulle öppnas igen.
Fjorton år senare är Leijontornet tillbaka.
Daniel Crespi är restauratör, sommelier och det han själv kallar hedonist. Han har drivit restauranger i kvarteret på Lilla Nygatan i nästan tjugo år och Leijontornet är, som han beskriver det, summan av alla dem. Influenser från Djurets råvarufetischism, The Burgundys vinösa allvar och det gamla Leijontornets dekadenta ambitioner — allt samlat under ett tak, fördelat över fyra våningsplan.
I entrén finns en vinbar med över hundra viner på glas. Varje vecka lyfts en ny producent eller appellation. Vinkällaren under restaurangen har byggts i nästan tjugo år och rymmer drygt 30 000 flaskor. Det är inte en siffra man slänger ur sig — det är en investering i tålamod.
Menyn är sydeuropeiskt rotad och direkt. Cotoletta Milanese av hängmörad grisrygg. Vaktel fylld med anklever. Hummer i vitvinssås. Inga avsmakningsmenyer med tolv serveringar och sex veckors väntetid. Stora, välkomponerade rätter för den som faktiskt vill äta middag.
Leijontornet är en restaurang man bokar bord på. Det är också en restaurang där man kan droppa in i vinbaren i entréplanet utan bokning och se var kvällen tar vägen. Det är en distinktion som gör skillnad.
Lilla Nygatan 5, Gamla Stan, Stockholm. Öppet för lunch och middag.